Som det blev. Det var en riktig fröjd att få känna smaken av en riktigt bra humlestark IPA. Efter förra misslyckandet (egentligen inget misslyckande men nog var jag missnöjd) så undrade jag länge under processen om det var mina kvaliteer som bryggmästare eller om det var just temperaturstyrd jäsning som låg bakom misslyckandet. Jag kan summera resultatet att temperaturstyrd jäsning påverkar vilket öl som helst, vissa mer, vissa mindre men i slutändan skall det styras för ett bra resultat.
IPAn i sig är väldigt enkel, en stark bittergiva i form av Magnum och sedan aromhumlen Cascade som åkte ner på nollgivan men också stor mängd i torrhumlingen. Bryggdagen gick väldigt bra och det är gött när det inte är för stor variation på maltnotan men egentligen spelar det ingen större roll. Det svår i slutändan blir som alltid helheten för lägger jag för mycket tid och energi på en process så blir något annat lidande. Jag får tänka på helheten hela tiden och det gäller att förstå att varenda steg har sin bekära del i resultatet.

Ölet fick en rejäl guldstjärna också när min sambo(som tyvärr inte är speciellt förtjust i olika öl) frågade efter en till! De andra ölen har varit smakdugliga men att ens dricka upp en hel öl hör till ovanligheterna. När frågan ställdes om det var OK att ta en till så insåg jag rätt snabbt att denna batch var precis som jag kände, utöver det jag bryggt tidigare.