Tjockt god chokladstout
	
	Jag bestämde vid jul att jag skulle brygga en ny stout till våren för att spara en 1-liters flaska till nästa jul
	och se hur lagringen av stout kan smaka annorlunda.
	
		
	Jag var väldigt nöjd med min förra stout och jag ville därför anta utmaningen att gör den "komplett" genom att
	den här gången nå OG målet. Medans jag slängde ihop receptet ville jag testa att krydda med något extra som tex
	kakaobönor och efter väldigt mycket läsande och många frågor ställda blev det till slut kakaonibs, rent ut sagt krossade
	kakaobönor. Detta skulle ge en tydlig chokladsmak och vara smidigt att hantera då nibs är oftast rostade, något flera föredrog
	då ickerostade nibs/bönor gav en besk smak. Det som jag kan såhär i efterhand tycka är synd är att jag gjorde om hela receptet,
	allt är inte utbytt utan det påminner väldigt mycket om originalet men jag ändrade många givor och slopade ljus chokladmalt
	helt och hållet. I slutändan spelar det ingen större roll då jag tycker att den blev riktigt, riktigt god. En tjockare munkänsla
	än tidigare batch och chokladen finns där på ett bra sätt. Inte för mycket och inte för lite, jag trodde att det skulle vara
	klen chokladsmak och ville slängt i mer kakaonibs men jag litade på andra bryggare och kanske kunde man slängt i lite mer,
	jag är däremot osäker på om man skulle få mer utav den smaken man söker så tills det experimentet säger jag att det blev
	lyckat.
	
	Var denna batchen enkel att göra då? Nej, inte direkt. Med den största och tyngsta maltnotan någonsin gjord med denna utrustning blev 
	det åtskogen för lite vatten i vatten/malt-ration och det straffade sig när jag skulle få en jämn  temperatur på mäskningen samt att det 
	var helt omöjligt att röra om utan att söla. Det blev nätt och jämt ett samlingsord för bryggdagen "söligt" men jag lärde mig en hel
	del på det vilket självklart är positivt när det är svårt att se något bra med att ha gjort fel. En annan sak som kan bli väldigt
	lidande är utbytet av socker men jag hade lite svårt att räkna ut effekten då jag kom in på 13L i jäshink vilket var hela 5 liter
	för lite. OG var som tänkt dock på 1,086 men jag ville ha fler liter (girig hoho) och med mängden maltextrakt jag hade köpt kunde jag
	spä till 17 liter vilket var väldigt nära de 18 liter jag satsade på och behålla samma OG tack vare maltextraktet. 
	Jag kokade en del av kakaonibsen i ca 20 minuter och medans vörten kokade lade jag in resten av nibsen i ett bad av vodka och
	ställde sedan in i kylskåpet. Vodkanibsen åkte i tunnan efter att jäsningen var klar, tog cirka en vecka och sedan fick nibsen ligga
	i en vecka innan kallkrasch. Denna gång mätte jag FG innan kallkrasch...
	
	Jästen Nottingham är helt galen, jag förstår att man måste lämna plats åt denna jäst i hinken för den fräser på bra.
	Jag hann knappt slänga i jästen förens den började tugga i sig socker och aktiviteten det var i jäsröret är inget
	jag har upplevt tidigare. Jävligt roligt med tydliga skillnader i förfarandet i jäst då jag kan tycka att just jäst
	är ganska tråkigt i sammanhanget annars. Rolig erfarenhet!
	
	Allt som allt blev det en bra öl och jag planerar redan att göra en till men då gå över till en porter på ca 5,5%.
	Det skadar inte att slänga i kakaonibs i den också men kanske vill jag behålla detta chokladsätt till stouts, kan bli
	så att mina porters får bli lite rökigare istället!
	Efter en vecka på flaska var det dåligt med kolsyra men detta blev bättre med tiden. Förmodligen arbetar jästen tungt pågrund 
	av alkoholen eller så är något annat fel, kanske brist på pigg jäst. Vare sig vilket är det inte hela världen då stouts gör sig
	bättre med ganska liten mängd kolsyra. Det som blir lidande rejält är skumkronan och det är inte riktigt lika roligt.
	
	
	
	
		
		
		
		
	 
	
	
			Ölfakta
		Öltyp: Imperial Stout
		Humlegivor: Magnum, East Kent Goldings
		Jäst: Nottingham Ale
		ABV: 9,0%
		IBU: 80
		EBC: 145