Wit är fint
Veteöl nr2 och det är belgiskt denna gång, friskt!
Witbier en belgisk stil på en veteöl och är något kryddig och friskare än traditionell tysk veteöl. Receptet för den här batchen kommer från
Helsingborgs bryggeri och känns relativt normalt. Det innehåller som många andra recept koriander och apelsinskal och normal mängd humle samt vetemalt.
Jag tyckte receptet på förhand lät enkelt och gott och det var precis som det blev, kanske tom bättre. Tidigare när jag fick upp näsan för olika sorters öl,
framförallt alesorter så var veteöl något som jag fortfarande inte tyckte var gott, det var så annorlunda och inte likt öl, nog för att en väldigt sommarhumlad
IPA inte heller påminde mycket om en klassisk lager eller pilsner så var den frisk och god. Till slut blev witbier min inkörningsport för veteöl och jag kan fortfarande
förstå varför. Med sin friska och lätt kryddiga smak passar den ganska allra bäst på våren och sommaren men det går alldeles utmärkt att bli serverad wit, jag tackar
sällan nej.
Även om det var witbier som fick mig att tycka om stilen så var det inte den traditionella stilen som fick mig kär, Poppels WIPA som jag nämnt tidigare och tom
försökt klona den gjorde att jag fick smak för veteölen. Eftersom jag nu gjort en klassisk Witbier tycker jag att ingen annan veteöl lämpar sig bättre
för friska humlesorter som Amarillo, Citra, Simcoe och Mosaic. Jag har inte gett upp en riktigt god veteöls IPA!
Ölfakta
Öltyp: Belgian witbier
Humlegivor: Magnum, Saaz
Jäst: WLP400
ABV: 5,4%
IBU: 16
EBC: 6